Michaela.

En liten notis som jag tänkte på imorse bara. Det är lite roligt, hur lika vi människor kan vara varandra (även om vi ofta beter oss mycket olika), men i många lägen är vi roligt lika. Som imorse när jag kom ner i tunnelbanan stod det inget tåg på perongen och pilen som visar vilket tåg som ska härnäst ska avgå, pekade åt vänster. Folk blir ju lite förvirrade eftersom dom inte vet vilket håll man ska gå, trots att pilen pekar åt vänster. Bara för det, kom tåget in på andra persongen. En man började gå mot tåget, som stod med öppna dörrar, men kollade förvånat på oss andra som också tvekade. Han gick in i vagnen men såg fortfarande väldigt förvånad och förvirrad ut. Han ville liksom ha bekräftelse från oss andra, så att han inte gör fel som går in i vagnen och ville att vi skulle göra lika dant som han. Jag tänkte: Det  står ingenstans att vi INTE ska gå in, så jag går också in. Folk tvekade fortfarande, men började försiktigt gå. Tittar liksom förvånat på varandra och vill bara att någon ska se självsäker ut och bara gå rakt in i tågvagenen (!!?)   Folk ger på något vis tillit till varandra. Är inte det ganska gulligt? Ett tecken på att  vi är rätt bra lika trots allt.