En del sköna grejer.
Detta skrev jag igår kväll, men hann ej publicera innan jag somnade. Och eftersom jag inte har hunnit uppdatera på ett tag, blir detta inlägg rätt långt.
Den ultimata bilden på jonas
Resten av veckan har gått ganska snabbt. I tisdags slutade jag på kontorservice. I onsdags började jag i växeln. Jag har svarat massor i telefon! (ska skaffa fram den typiska växelbilden) Har både tagit emot arga och glada människor. Engelskmän och danskar. Och på måndag får jag både min mail och mitt konto.. Då ska jag väl klara mig på egen hand sen då.
Idag (fredag) efter jobbet tog vi en liten afterwork. Jag, Bettan, Eddie och Johan (växeljohan som förövrigt slutade idag. Buhu) Vi gick över gatan bara. Precis som vi gjorde förra fredagen.
Framtiden då... Vad är det som händer närmaste veckan? Den välkända Höstfesten! sker på trygghansa på torsdag! Det ser jag faktiskt fram emot! Det är nog inte bara jag som gör. Nere i Kungsholmens matsal äger festen rum. Vi hallonbåtar har laddat om våra batterier och ska köra som bara hallonbåtar kan. IGEN.
Vi har också den senaste veckan haft en del fiffens för oss. Förvånade? Eftersom Arne klistrade Bettans hela dator med Martinas besökslappar, kunde han ju självklart inte gå ostraffad. Vi slog ihop våra huvuden (inte bokstavligen) och kom på att vi skulle vända vi hans hurts, gömma hans tofflor, sätta tejp under hans datamus och stänga av datorskärmen på baksidan (finessen med det är att när man knäpper på skärmen på vanliga knappen, händer inget. Man måste då kolla på baksidan av skärmen och där finns en knapp som måste vara på för att skärmen överhuvudtagen ska fungera). Stället vi gömde tofflorna på var ju det mest ultimata gömstället. Eftersom Arne, som martan så fint utrryckte det, är kort i rocken visste vi att det skulle bli svårt för honom att ta ner dom. Mohahah....
Here is some pictures.
Sekunden efter fick jag en bandyboll mitt i huvudet.
Här har vi våra klockrena gömställen. När jag pratar i telefoner. När Arne obs! står på en pall för att få ner sin toffel.
Bettan är redo för höstfest. Veronica visar något spännande för Arne o Bettan. Och där sitter jag och blir avfirad. Tillsist, Martin sjunger.
Den ultimata bilden på jonas
Då ligger man här i sängen en fredagskväll. Den 4e oktober. Har nästan precis lagt på luren med världens skönaste gävlebo. Jonas heter han och är min kusins kusin. Han är 26 år och bor uppe i Gävle. Vi pratar inte ofta, vilket är ganska tråkigt faktiskt, men när vi väl pratar, ja då pratar vi länge. Den här gången hade han en massa roliga små historier att berätta.
Han är service tekniker/Enginer och får träffa en del människor genom sitt jobb. Alla sortes människor! Japaner, 150-åriga män, engelskmän, danskar och alla sortes svenskar. När han hjälpte ett gäng japaner en gång, bjöd han dom på whiskey, och ni som redan vet att japaner inte kan dricka, ja ni kan ju tänka er hur dessa japaner då blev. Efter några smuttar av den otroligt starka whiskeyn, stod japanerna som på borden. De hade låssat på den ordentligt -och hårt knutna slipsen, börja vrålat ut SKÅÅL hela tiden och dansa som rena tomtar alltså.
En annan gång fick han träffa på en dansk. Och danskar är omöjliga. FÖRSÖK att förstå dom. Jag har nog lagt ner att försöka.. Hur som, skulle Jonas då mäta ut en sak mellan två punkter åt dansken. Dansken bad honom: "Jä, måla dette hä så ske vi si.." Måla? Vadå måla? Jonas frågade några gånger. Vadå måla? Dansken fortsatte bara. "Jaee, min.. tage ub lusen i ficken dåe..?" Det snurrade rejält i Jonas tankeverksamhet. Ska jag måla här och ta fram en lus ur fickan? Vaaaa?
Det dansken menade var att han skulle mäta här och ta fram en bygel.
Det finns många berättelser.. och om några veckor ser jag fram emot att höra fler, då jag ska besöka Gävlestaden.
Han är service tekniker/Enginer och får träffa en del människor genom sitt jobb. Alla sortes människor! Japaner, 150-åriga män, engelskmän, danskar och alla sortes svenskar. När han hjälpte ett gäng japaner en gång, bjöd han dom på whiskey, och ni som redan vet att japaner inte kan dricka, ja ni kan ju tänka er hur dessa japaner då blev. Efter några smuttar av den otroligt starka whiskeyn, stod japanerna som på borden. De hade låssat på den ordentligt -och hårt knutna slipsen, börja vrålat ut SKÅÅL hela tiden och dansa som rena tomtar alltså.
En annan gång fick han träffa på en dansk. Och danskar är omöjliga. FÖRSÖK att förstå dom. Jag har nog lagt ner att försöka.. Hur som, skulle Jonas då mäta ut en sak mellan två punkter åt dansken. Dansken bad honom: "Jä, måla dette hä så ske vi si.." Måla? Vadå måla? Jonas frågade några gånger. Vadå måla? Dansken fortsatte bara. "Jaee, min.. tage ub lusen i ficken dåe..?" Det snurrade rejält i Jonas tankeverksamhet. Ska jag måla här och ta fram en lus ur fickan? Vaaaa?
Det dansken menade var att han skulle mäta här och ta fram en bygel.
Det finns många berättelser.. och om några veckor ser jag fram emot att höra fler, då jag ska besöka Gävlestaden.
Resten av veckan har gått ganska snabbt. I tisdags slutade jag på kontorservice. I onsdags började jag i växeln. Jag har svarat massor i telefon! (ska skaffa fram den typiska växelbilden) Har både tagit emot arga och glada människor. Engelskmän och danskar. Och på måndag får jag både min mail och mitt konto.. Då ska jag väl klara mig på egen hand sen då.
Idag (fredag) efter jobbet tog vi en liten afterwork. Jag, Bettan, Eddie och Johan (växeljohan som förövrigt slutade idag. Buhu) Vi gick över gatan bara. Precis som vi gjorde förra fredagen.
Framtiden då... Vad är det som händer närmaste veckan? Den välkända Höstfesten! sker på trygghansa på torsdag! Det ser jag faktiskt fram emot! Det är nog inte bara jag som gör. Nere i Kungsholmens matsal äger festen rum. Vi hallonbåtar har laddat om våra batterier och ska köra som bara hallonbåtar kan. IGEN.
Vi har också den senaste veckan haft en del fiffens för oss. Förvånade? Eftersom Arne klistrade Bettans hela dator med Martinas besökslappar, kunde han ju självklart inte gå ostraffad. Vi slog ihop våra huvuden (inte bokstavligen) och kom på att vi skulle vända vi hans hurts, gömma hans tofflor, sätta tejp under hans datamus och stänga av datorskärmen på baksidan (finessen med det är att när man knäpper på skärmen på vanliga knappen, händer inget. Man måste då kolla på baksidan av skärmen och där finns en knapp som måste vara på för att skärmen överhuvudtagen ska fungera). Stället vi gömde tofflorna på var ju det mest ultimata gömstället. Eftersom Arne, som martan så fint utrryckte det, är kort i rocken visste vi att det skulle bli svårt för honom att ta ner dom. Mohahah....
Here is some pictures.
Sekunden efter fick jag en bandyboll mitt i huvudet.
Här har vi våra klockrena gömställen. När jag pratar i telefoner. När Arne obs! står på en pall för att få ner sin toffel.
Bettan är redo för höstfest. Veronica visar något spännande för Arne o Bettan. Och där sitter jag och blir avfirad. Tillsist, Martin sjunger.
Kommentarer
Trackback