Michaela.

Fotot har ingenting med mannen att göra, utan är hämtat från flick.com

Varje morgon, då jag hinner med tunnelbanan 7.31 från mörby centrum och kommer till Stadion exakt 10 min senare för att ta blåbuss 1 mot kungsholmen, står det alltid där en gammal man och ska med samma buss som jag. Samma man, varje morgon. Observera, riktigt gammal. Röda ögon, ådror huden, käppen som skakar lika mkt som en vibrator (?)

Om vi då backar tillbaka bandet till när jag sommarjobbade på trygghansa för 2 år sedan, stod han där vid bussen, samma tid, varje morgon, såg exakt lika dan ut som idag. Det värsta var att han redan då såg ut som att han skulle.. duka under för att så fint uttrycka det. Duka under, va inne på sista refrängen.. dö helt enkelt. Jag tänkte då Stackars gammelman, han har nog levt ett fint liv och är nu nöjd med det. Nu är det dags. Året efter tyckte jag att ungefär halva sommarn hann gå. Jag tänkte givetvis på gubben Nu har han det säkerligen bra där uppe. Rätt var det var så dök han upp! Han kom gåendes där, vid bussen. Jag höll på att tappa hakan tre gånger. Hur är...? Vilken kämper! Vilken man!

Denna sommar har jag inte sett till denna man. Det var då ett år sedan jag såg gammelmannen sist och jag tvivlade verkligen på om han fortfarande levde. Han kunde knappt röra sig sist. Men man vet ju aldrig, det är inte alltid utsidan som räknas, han kanske har världens starkaste själ! Eller världens starkaste muskler! :-)

Gissa vem jag såg imorse? Gissa vem jag har sett hela denna vecka exakt samma tid, kl. 7.41?

Vilken jäkla gubbe! Jag undrar verkligen hur länge till han kommer finnas vid liv? Jag tror nästan han kommer leva ganska länge till. Jag tror på honom! Gammelmannen.