Det står en bil på uppfarten
Just nu är jag ensam hemma, ganska skönt. Mamma och pappa är på fest, och min bror är ute och äter med sin tjej. Klockan är förvisso ganska mycket för att vara ute och äta, men jag antar att de inte sitter där hela kvällen.
Jag sitter uppe i vardagsrummet och tittar på tv. Jag hör också lite musik utanför, vilket jag brukar göra ibland vissa helger eftersom våra grannar rakt över har fest titt som tätt. Men så upptäckte jag nyss när jag skulle gå ner med disken, att det står en bil på vår infart. Lyssena tända. Rök från avgaserna. Bilen är på.
Hm.. Vems bil är det där? tänkte jag. Är det våran? Hm.. nej det ser ut som en audi. Och vi har ingen audi. Aja. Jag vågar knappast gå ut och titta. Jag gick upp till vardagsrummet, och skulle titta om jag såg något ovanifrån. Okej, jag vill inte bli skjuten nu! var det första jag tänkte. Jag tittade ut och ner på bilen. Jag såg att det stod någon framför bilen. En mörk skepnad. Helt stilla. Okej. Huuh. Grips inte av panik nu! Det är säkert bara grannarna.. eller...
Konstigt nog greps jag inte av panik, jag fick bara en lustig känsla inuti mig, som att jag kvävde paniken liksom. Usch, obehagligt. Jag gick och satte mig i soffan igen. Sen hörde jag något. Som att bildörren skulle stängas eller något liknande. Jag reste mig snabbt upp, och försökte titta igen. Se om jag kunde se vem det var som står på vår uppfart! Helt plötsligt ser jag att skepnaden börjar vifta lite med armarna och gestikulera något. Vaaad är det här? Sen såg jag en till människa. Dom är två. Och eftersom bilen var på, lyste framlysena upp när den ena skepnaden (som längre inte var en skepnad) backade en aning. Då kände jag igen jackan.. Det är ju min bror tjejs jacka. Är det marcus och johanna? Suck. Jag trodde ju att det skulle bli något spännande av det här. Skit också. Men.. vems är bilen? Inte marcus, inte johannas, inte våran (väl?).. Nej.
Mysteriet förblir olöst.