Michaela.

När jag kom till mörby centrum imorse i vanlig ordning var det stopp i rulltrappan. Och jag är faktiskt inte den som klagar när det gäller sådana här saker utan inser faktum och kör bara, så jag traskar på lik som alla andra.

Men OJ vilket klagande det var bland folket. En dam började skylla på tjejen i biljettluckan, men hallå? Det är inte hennes fel!! Rulltrappan är redan felanmäld, mer kan man inte göra? På väg ner i rulltrappan hörde jag några andra beklaga sig. Det är ju fruktansvärt detta!!? En fungerande rulltrappa är viktigt... varför blir det såhär? Bla bla bla bla.. Herregud. Känsliga människor!

Dessutom hörde jag på nyheterna att stockholmarna börjar bli lite rundare om magen (för att använda ett milt uttryck). Börjar bli feta helt enkelt. Eller om det var svenskarna i allmänhet? Ah, jag kommer inte ihåg men hur som helst är det ju bara bra om vi får röra lite på oss då?! Står en rulltrappa still en morgon, är det inte hela världen. Så fort ingenting fungerar perfekt så börjar folk att klaga...  det är så typiskt stockholmare. Stressade och beroende av att ALLT jämt ska fungera. Hur många dagar i streck har den där rulltrappan fungerat respektive inte fungerat? Det var första gången jag var med om att den stod stilla i rusningstrafik. Fan, ge er. Man mår inte bättre av att klaga på sådana pititesser, det är lättare att bara ta ett djupt andetag och börja knalla. Högst 3 min så är du nere. Hur jobbigt är det egentligen??
Har jag fel?