Dancefeet
Lite mer än 2 månader kvar till vi åker till Aus.
Förra året vid den här tiden var man ständigt stressad och var hårt pressad från många håll och kanter - jobb, skola, dans, hemma, vänner... Alla hade sina krav, större eller mindre, vilket var fullt förståligt. Men störst av allt var ändå skolan, kanske med anledning för att det var sista året i gymnasiet. Jag höll på att stryka med där ett tag (om jag ska va helt ärlig). Kunde möta Jenny i korridoren och vi båda tittade på varandra, ögonen vattnades och föll i varandras armar. Pga skolan påverkades även dansen, såklart. Jag kunde inte ge allt jag ville. Spänningar påverkade kroppen och jag skadade mig. Mina ljumskar och rygg tog stryk pga all stress och påfrestning från omgivningen. Och mig själv, självklart.
Nu! Samma tid, fast ett år senare, mår jag som en människa ska må.. Bra! Nästan allt vad som heter stress, krav, förväntningar, på en sådan intensiv nivå som för ett år sedan, är som bortblåst nu. Jag mår så jäkla bra jämförelsevis! Trots att jag är trött, kan vara irriterad och ibland känna sig lite hängig mår jag ändå så bra i själen. Inombords. Längst in.
"Spänningar påverkade kroppen och jag skadade mig" - 07. Ett år senare - 08. Jag börjar komma i form i kroppen igen. Nu börjar saker och ting släppa efter. Dansen sätter sig i muskelminnet och vigheten börjar sakta men säkert komma tillbaka. Jag har inte känt såhär på så länge, det är helt fantastiskt och det känns... helt otroligt. Men som sagt - lite mer än 2 månader åker vi.. Det känns det också.
Förra året vid den här tiden var man ständigt stressad och var hårt pressad från många håll och kanter - jobb, skola, dans, hemma, vänner... Alla hade sina krav, större eller mindre, vilket var fullt förståligt. Men störst av allt var ändå skolan, kanske med anledning för att det var sista året i gymnasiet. Jag höll på att stryka med där ett tag (om jag ska va helt ärlig). Kunde möta Jenny i korridoren och vi båda tittade på varandra, ögonen vattnades och föll i varandras armar. Pga skolan påverkades även dansen, såklart. Jag kunde inte ge allt jag ville. Spänningar påverkade kroppen och jag skadade mig. Mina ljumskar och rygg tog stryk pga all stress och påfrestning från omgivningen. Och mig själv, självklart.
Nu! Samma tid, fast ett år senare, mår jag som en människa ska må.. Bra! Nästan allt vad som heter stress, krav, förväntningar, på en sådan intensiv nivå som för ett år sedan, är som bortblåst nu. Jag mår så jäkla bra jämförelsevis! Trots att jag är trött, kan vara irriterad och ibland känna sig lite hängig mår jag ändå så bra i själen. Inombords. Längst in.
"Spänningar påverkade kroppen och jag skadade mig" - 07. Ett år senare - 08. Jag börjar komma i form i kroppen igen. Nu börjar saker och ting släppa efter. Dansen sätter sig i muskelminnet och vigheten börjar sakta men säkert komma tillbaka. Jag har inte känt såhär på så länge, det är helt fantastiskt och det känns... helt otroligt. Men som sagt - lite mer än 2 månader åker vi.. Det känns det också.
Kommentarer
Trackback