Blood Diamond
Barnsoldater. Inbördeskrig. Miljontals människor i flyktingläger. Rebellstyrkor som hjärntvättar sitt eget folk. Utsätter oskyldiga människor för tortyr. Framför allt familjer. Barn. Det värsta är att det inte bara är film. Detta sker på riktigt. Just i detta nu. Just nu sätter en grupp rebellsoldater en ögonbindeln på ett barn, ett vapen i hans hand och skriker åt dom att skjuta. Omedvetet skjuter han en människa till döds.
Jag blev alldeles konstig efter jag sett den här filmen. Så känslofylld. Fick ont i hela mig. Jag kan inte, och kommer aldrig kunna förstå att människor gör på det här sättet. Det ligger liksom inte i en människas förstånd att göra så. En människa kan inte vara gjord för att döda andra människor på ett sådant grymt och känslokallt sätt. Det är så långt ifrån min verklighet som det bara är möjligt. Men det där är ändå någon annan människas verklighet. Jag är också människa (!?) Att göra små barn till Barnsoldater - måste vara det känslokallaste någonsin. Det absolut värsta. Ett oskyldigt barn som inte har några som helst möjligheter att neka, dom blir hjärntvättade och skjuter människor, familjer till döds. Hugger av händer, huvuden, ben....
Medan jag sitter här i kalla Sverige och svarar "Välkommen till växeln Trygg Hansa" skjuter barn ofrivilligt människor till döds i en annan del av världen. Barn??! Barn ska vara barn. Springa omkring, leka.. må bra. Känna sig trygga. Inte veta om att de lever fattigt och otryggt. Att sitta här i Sverige och veta om att det hela tiden sker såndana är sjuka saker i en annan del av världen. Trots om media tjatar ut det, så känns det förjävligt att inte kunna göra någonting. Om jag vill påverka, hur kan jag garantera att det når enda fram? Det kan jag ju inte. Det finns "42390" olika organisationer som ska jobba mot barnslaveri, fattigdom och rättvisa och allt vad detta innebär. Men för att det ska kännas att man har gjort något på riktigt som verkligen påverkar, vill man vara på plats. Vara på plats där det sker och därifrån få garanti på att det når fram. Jag vill hjälpa till. Jag vill verkligen det!
Jag kan i alla fall garantera att innan jag överlåter min själ till himlen och min kropp till jorden, ska jag ha varit på plats. Jag ska ha gjort någonting betydelsefullt för barn och deras familjer i världen! Det råder ingen tvekan!
Att en film som kan påverka såhär mycket..
Jag blev alldeles konstig efter jag sett den här filmen. Så känslofylld. Fick ont i hela mig. Jag kan inte, och kommer aldrig kunna förstå att människor gör på det här sättet. Det ligger liksom inte i en människas förstånd att göra så. En människa kan inte vara gjord för att döda andra människor på ett sådant grymt och känslokallt sätt. Det är så långt ifrån min verklighet som det bara är möjligt. Men det där är ändå någon annan människas verklighet. Jag är också människa (!?) Att göra små barn till Barnsoldater - måste vara det känslokallaste någonsin. Det absolut värsta. Ett oskyldigt barn som inte har några som helst möjligheter att neka, dom blir hjärntvättade och skjuter människor, familjer till döds. Hugger av händer, huvuden, ben....
Medan jag sitter här i kalla Sverige och svarar "Välkommen till växeln Trygg Hansa" skjuter barn ofrivilligt människor till döds i en annan del av världen. Barn??! Barn ska vara barn. Springa omkring, leka.. må bra. Känna sig trygga. Inte veta om att de lever fattigt och otryggt. Att sitta här i Sverige och veta om att det hela tiden sker såndana är sjuka saker i en annan del av världen. Trots om media tjatar ut det, så känns det förjävligt att inte kunna göra någonting. Om jag vill påverka, hur kan jag garantera att det når enda fram? Det kan jag ju inte. Det finns "42390" olika organisationer som ska jobba mot barnslaveri, fattigdom och rättvisa och allt vad detta innebär. Men för att det ska kännas att man har gjort något på riktigt som verkligen påverkar, vill man vara på plats. Vara på plats där det sker och därifrån få garanti på att det når fram. Jag vill hjälpa till. Jag vill verkligen det!
Jag kan i alla fall garantera att innan jag överlåter min själ till himlen och min kropp till jorden, ska jag ha varit på plats. Jag ska ha gjort någonting betydelsefullt för barn och deras familjer i världen! Det råder ingen tvekan!
Att en film som kan påverka såhär mycket..
Kommentarer
Trackback