Ögonläkaren saaaa..
Min lilla ögonhistoria
Jag var hos min ögonläkare idag. För tre månader sen fick jag glasögon, vilket blev för mig en ganska stor förändring, inte bara utseendemässigt, utan också för att man ständigt har något på näsan. Nu är det så att jag inte alltid har glasögonen heller. Som sagt så kan det vara ganska påfrestande när man inte är van!
Allt började redan i januari då jag började känna ständig spänningshuvudvärk. Det spelade liksom ingen roll om jag tittade upp eller ner, hit eller dit.. ögonlocken orkade inte riktigt hålla sig uppe. Det var då en ganska intensiv tid i skolan och jag trodde det skulle släppa så fort lovet kom. Men icke! Det höll i sig. Så fort jag satt och koncentrerade mig på något, läste eller liknande.. var jag nästan tvungen att kisa, för att inte få så ont i huvudet.
Tiden gick.. tillslut gick jag till synsam och gjorde en synundersökning. Synundersökningsmannen sa att han kunde ana en liten skelning som kunde vara orsaken till all denna huvudvärk. Han skickade en remiss till ögonmottagningen på Danderyds sjukhus. En tid därefter gick jag dit och fick jag spendera en halv dag för alla olika dess undersökningar och tester. Mitt bland de vita/blå gångarna på sjukhuset mötte jag Björn Ulveus, helt otippat. Men, även han är inte mer än människa!
Det var en speciell förmiddag. Fick ha världens roligaste glasögon på mig, en halv timme. Folk, särskilt barn tittade på mig som jag var dum i huvet, på riktigt. Ja.. vad skulle man göra. Glasögonen var runda och.. jätterunda. Och hade nästan en hel ställning runt glasen. Kände mig snyggast där inne! Senare, fick jag något slags dropp i ögat som skulle förstora pupillen så de kunde kolla rakt in i ögonen. Det innebar att jag såg suddigt.. resten av dagen. Det var lite spännande. Nu förstår jag de som har glasögon, att de verkligen inte ser utan sina glas. Hur som helst, sa läkaren då att jag skulle ha glasögon tills vidare. Utan styrka, utan endast med prisma eftersom jag ej såg dåligt utan för att jag har en nivåskillnad i ögat. Om 3 månader skulle hon återigen kalla dit mig. Det var bara att börja leta bågar!
Så, idag.. klockan 15.00 var jag på plats igen. Hade inte hunnit äta lunch, så jag var självklart jättehungrig, jag hade med mig en risi-frutti för säkerhets skull. Jag menar, jag vet hur länge jag fick sitta förra gången. Fick göra något sånt där test. Och jag såg dom där hemska fula runda glasögonen ligga på bordet. Jag blev rädd. Inte igen!! Tanken på att sitta med dessa igen, i ett väntrum, äta risi-frutti kändes inte särskilt lockande måste jag säga. Men, som tur var behövdes inte det. Hon förklarade att ingenting har förvärrats, ingenting är farligt.. jag använder mina glasögon när jag känner att jag får ont, mer än så kunde man inte göra. Än så länge i alla fall. Så ja, jag får leva med dessa fina glas.. tills vidare.
/M