Dags för resa igen
Helsingborg.
Jag och min trogne livskamrat och själsfrände, Jenny, ska återigen neråt i landet. Mot helsingborg! Karin, min andra själsfrände är på annat håll, hon är i ÅRE och åker skidor och snowboard i vintervädret.
Denna gång åker vi inte tåg ner, vi flyyyyger. Och eftersom vi ska åka standby så blir det till att gå upp tidigt imorgon bitti!
Och Swebuss hem, vilket tar typ 8 h. Yes, sounds nice huh?
Anledningen till varför vi åker ner denna gång är inte för att fira midsommar. Utan vi ska isolera oss ett tag. Komma bort från huvudstaden och det vardagliga. Det är något vi båda VERKLIGEN behöver!
Det kan man kalla lycka
Jag veeet att jag inte skrivit sen i decembras, men jag skriver när jag vill och om jag vill säga något särskilt, eller inget särskilt alls.
Och nu kom jag på en sak jag faktiskt vill säga. Jag och jenny var på klubben (the kitten klubb), vi jobbar numera som vip-ansvariga där för er som är intresserade, jag kände för att ta en liten rast, sitta ner ett tag helt enkelt.
M - Kan vi gå och sätta oss i köket ett tag?
J - Nej, vi går till seven istället.
M - Till seven?
J - Ja, vi ska köpa mat. Åt en hemlös som jag såg här borta på kungsgatan!
M - Va? Jaha? Men....
J - Kom nu. Följ med. Jag såg en tant som sitter där borta och hon var inte en sån där knarkande-hemlös, alltså inte munspels-mannen och hans "fru", utan det var en annan gammal gumma.
Ja, varför inte? tänkte jag och jenny sprang iväg å hämta pengar. Hon tog med några rosor också, eftersom att det hade varit Alla hjärtans dag-tema på klubben på fredagen, och vi hade därför några blommor kvar.
Vi gick in på seven en bit ner från klubben, köpte en varm macka och en cola, gick ut och fortsatte ner mot tanten som jenny sett. Men då såg vi till vår fasa att det VAR munspels-mannens "fru" (kompis)!!
J - NEJ! Men, va?? Vart är tanten?
M - Fortsätt gå! Fortsätt gå!
Vi gick förbi med raska steg och undrade vad vi nu skulle göra med mackan, colan och blommorna.
J - Men hon kanske sitter nere vid stureplan! Vi springer ner dit, vi hinner!
Vi sprang ner. Där satt det ingen tant. Var är den hemlösa tanten??
Jaha, helt plötsligt var vi på språng efter en hemlös, icke-knarkare, stackars krake. Det kändes inte helt normalt faktiskt. Och när man väl "letar" efter en hemlös (som man tycker man ser ganska ofta tyvärr) så hittar man ingen! Vi sprang förbi seven på stureplan, och där satt en gubbe och tittade på folk. Han såg inte ut som en knarkare, eller missbrukare, han såg ganska normal ut. En söt liten gubbe. Vi gick dock förbi honom.
J - Hon kanske sitter nere i tunnelbanan! Vi måste springa ner o kolla! Och om hon inte är där, så går vi tillbaka till gubben!
Våra fötter började kvida en aning, jag har högklackat och jenny har en skadad fot (precis börjat gå utan kryckor nu). Och med dom fötterna sprang vi omkring på stureplan i kavaj, kort kjol, strumbyxor och letade efter en hemlös.
Tanten vi "letade" efter fanns inte nere i tunnelbanan. Upp igen! Tillbaks till gubben!
Vi gick fram till honom, det var jenny som höll mackan, colan och rosorna. Båda vi hade världens leeden.
J - Vill du ha det här?
...sa jenny. Hela gubben blev ett ända stort solsken! Man såg hans lycka i ögonen och leendet under mustaschen när nickade och han sträckte sig efter maten. Vi log tillbaka och önskade honom glad alla hjärtans dag!
Det där var helt fantastiskt! Han blev så lycklig! Vi också! Höll nästan på å fälla en liten tår för den lyckan som fanns i gubbens ögon. Vilken känsla :D
Jag tror mat är bättre att ge än pengar! Eller... det ÄR bättre.
Det här är vad man kan kalla lycka.
Och nu kom jag på en sak jag faktiskt vill säga. Jag och jenny var på klubben (the kitten klubb), vi jobbar numera som vip-ansvariga där för er som är intresserade, jag kände för att ta en liten rast, sitta ner ett tag helt enkelt.
M - Kan vi gå och sätta oss i köket ett tag?
J - Nej, vi går till seven istället.
M - Till seven?
J - Ja, vi ska köpa mat. Åt en hemlös som jag såg här borta på kungsgatan!
M - Va? Jaha? Men....
J - Kom nu. Följ med. Jag såg en tant som sitter där borta och hon var inte en sån där knarkande-hemlös, alltså inte munspels-mannen och hans "fru", utan det var en annan gammal gumma.
Ja, varför inte? tänkte jag och jenny sprang iväg å hämta pengar. Hon tog med några rosor också, eftersom att det hade varit Alla hjärtans dag-tema på klubben på fredagen, och vi hade därför några blommor kvar.
Vi gick in på seven en bit ner från klubben, köpte en varm macka och en cola, gick ut och fortsatte ner mot tanten som jenny sett. Men då såg vi till vår fasa att det VAR munspels-mannens "fru" (kompis)!!
J - NEJ! Men, va?? Vart är tanten?
M - Fortsätt gå! Fortsätt gå!
Vi gick förbi med raska steg och undrade vad vi nu skulle göra med mackan, colan och blommorna.
J - Men hon kanske sitter nere vid stureplan! Vi springer ner dit, vi hinner!
Vi sprang ner. Där satt det ingen tant. Var är den hemlösa tanten??
Jaha, helt plötsligt var vi på språng efter en hemlös, icke-knarkare, stackars krake. Det kändes inte helt normalt faktiskt. Och när man väl "letar" efter en hemlös (som man tycker man ser ganska ofta tyvärr) så hittar man ingen! Vi sprang förbi seven på stureplan, och där satt en gubbe och tittade på folk. Han såg inte ut som en knarkare, eller missbrukare, han såg ganska normal ut. En söt liten gubbe. Vi gick dock förbi honom.
J - Hon kanske sitter nere i tunnelbanan! Vi måste springa ner o kolla! Och om hon inte är där, så går vi tillbaka till gubben!
Våra fötter började kvida en aning, jag har högklackat och jenny har en skadad fot (precis börjat gå utan kryckor nu). Och med dom fötterna sprang vi omkring på stureplan i kavaj, kort kjol, strumbyxor och letade efter en hemlös.
Tanten vi "letade" efter fanns inte nere i tunnelbanan. Upp igen! Tillbaks till gubben!
Vi gick fram till honom, det var jenny som höll mackan, colan och rosorna. Båda vi hade världens leeden.
J - Vill du ha det här?
...sa jenny. Hela gubben blev ett ända stort solsken! Man såg hans lycka i ögonen och leendet under mustaschen när nickade och han sträckte sig efter maten. Vi log tillbaka och önskade honom glad alla hjärtans dag!
Det där var helt fantastiskt! Han blev så lycklig! Vi också! Höll nästan på å fälla en liten tår för den lyckan som fanns i gubbens ögon. Vilken känsla :D
Jag tror mat är bättre att ge än pengar! Eller... det ÄR bättre.
Det här är vad man kan kalla lycka.